Utställningen Cykelhistoria

Cykelstaden Uppsala – utställning på Fyrishov, entré 2

Första cykeln går igen

De första kända cyklarna såg dagens ljus under 1770-talet i Frankrike, ­utformade som lejon eller hästar. Du sparkade dig fram, utan pedaler. Först 1817 uppfann Karl Freidrich Drais en tvåhjuling med styrbart framhjul som den här. Cykelns rangliga konstruktion gör den smått farlig att ta sig fram på. På den tiden var det främst personer av hög rang som sparkade sig fram på cyklar. Först på 1830-talet dök olika pedalkonstruktioner upp.

Direkt efter världsutställningen i Paris 1867, där ”velocipeden” visades, började en vagnmakare i Stockholm tillverka landets första cyklar. Till en början var hela cykeln i trä, även hjulen som var skodda med järn. Snart kom cyklar helt i stål, med ståltrådsekrar och gummidäck.

Men ”snabbfotingen” som den kallades har fått en lite oväntad återkomst i dagens barncyklar då små barn snabbare lär sig cykla om de slipper pedalerna.

Löpmaskin/snabbfoting, en kopia av en tidig konstruktion av Karl Freidrich Drais, Tyskland 1817.

 

Sväva fram som en fågel

Det sägs att Adolf Nyman tillverkade en höghjuling 1888 i Uppsala, kanske som ett sätt att lära sig cykeltillverkning. Ingen cykel finns bevarad och när Nymans verkstäder så småningom startade industritillverkning av cyklar 1893 var hög­hjulingen redan hopplöst föråldrad.

Höghjulingen var snabb på slät och plan mark, men passade dåligt för de ojämna svenska vägarna och i uppförsbackar. Hjulets storlek avgjorde hur snabbt man kunde cykla – ju större hjul desto snabbare. Bromsen på framhjulet var direkt farlig i nedförsbackar. En rad otäcka olyckor finns noterade där exempelvis gummiringen hoppat av i farten och orsakat tvärstopp.

Höghjulingen ersattes i slutet på 1880-talet av den så kallade säkerhets­cykeln med två mindre och lika stora hjul, med liknande grundkonstruktion som dagens cyklar.

På det årliga evenemanget Uppsala vintage biking deltar ofta cyklister med höghjulingar.

Mesicek 50-tums höghjuling, tillverkad i Tjeckien 1990-tal.

Just denna cykel är en nyproduktion, men tekniken är den samma som på 1800-talet. Det stora hjulet är 50 tum i diameter och har hela 68 ekrar!

 

Starka don för raska bud

I och med andra världskriget fick cykeln en ordentlig skjuts. 1943 fanns det över tre miljoner cyklar i Sverige. Under ransoneringsåren blev cykeln både ett folknöje och en nödvändighet för transporter.

Transportcyklarna användes ofta av springschasar, oftast unga cykelbud, trots att cykeln var minst dubbelt så tung som vanliga cyklar i dag. Det var ett hårt jobb att trampa när de var fullastade med upp till 50 kilo.

Gummi var ransonerat under krigsåren och de många cykelverkstäderna, som till exempel Cykel-Viktor­ på Svartbäcksgatan, var duktiga på att lappa och laga både däck och cyklar. Om du passerar cykelbutiken – titta in så får du se många gamla fina cyklar och reklamskyltar.

Hermes transportscykel modell 1, tillverkad av Nymans verkstäder 1943.

Hermes tillverkade transportcyklar i flera varianter anpassade för olika mängder last. Det fanns även trehjuliga modeller med en lastlåda framtill. Den som ville kunde betala extra för att få cykelramen i en annan färg än svart.

 

Uppsalas största industri

I början av 1900-talet tillverkade Nymans verkstäder och Cykelfabriken Fram 400–500 cyklar var om året. Nymans växte sedan kraftigt och lade grunden för mycket av  industrin i Uppsala. År 1948 hade bolaget 1 600 anställda och tillverkade 250 000 cyklar. Även Fram växte och Fram-King blev Kooperativa förbundets stora cykelmärke.

Det fanns flera mindre cykeltillverkare i Uppsala under tidigt 1900-tal, många blev antingen uppköpta eller utkonkurrerade av Nymans.

På Uppsala industriminnesförenings museum kan du ta del av cykel­industrins betydelse för Uppsalas utveckling. Från och med hösten 2025 finns museet på Svartbäcksgatan 52.

Hermes herrcykel, tillverkad av Nymans verkstäder cirka 1901.

Den här cykeln är tillverkad i Nymans då helt nya fabrik på Väderkvarns­gatan som än i dag kallas Cykelfabriken. Cykeln är obegripligt hög särskilt som medellängden runt 1900 var endast cirka 166 centimeter för män. För att stiga på och av cykeln hade man en pinne som hjälp vid baknavet.

Modellen kallas ”diamantram” och kom på 1850-talet. Cykeln har fast nav och pedalerna snurrar hela tiden likt dagens ”fixiecyklar”. Bromsen sitter på framhjulet som på höghjulingarna. Annars har cykeln i princip samma konstruktion som en modern cykel.

 

Trampa för hälsan

Det är onekligen en härlig känsla att susa fram i sadeln. Att upptäcka och känna härliga dofter och att röra på sig. Att cykla är dessutom bra för hälsan. Forskning visar att vardagsmotion och daglig pendling på cykel ger betydande hälsofördelar jämfört med att använda bil eller kollektivtrafik. Du stärker inte minst både muskler och kondition och frigör endorfiner som minskar stress och ökar dina må bra-känslor.

Om man enbart ser till samhällets utgifter, så kostar en bilresa cirka 1,40 kronor per kilometer medan motsvarande cykelresa ger samhället en besparing på 1,50 kronor. Det beror bland annat på att cykling förbättrar hälsan, vilket minskar kostnaderna för sjukvård, trots att cyklister i högre grad råkar ut för skador i trafiken. Så med säkrare cykelvägar kan vinsterna för både samhället och cyklisterna bli ännu högre.

Crescent Pepita, tillverkad av Nymanbolagen 1961.

Din cykel är ett livsstilsval. Den färgglada modellen med raka ramrör och 26-tumshjul gav en sportig attityd för både kvinnor och män, i alla fall om man litar på reklamen från 1961. Nymans satsade på pepita­mönstret och grälla pastellfärger på sina Crescentmodeller. Lyfthandtaget på sadelröret var en Nymansuppfinning från 1948. En kvalitetscykel som du kan se rulla på stan än i dag. Den fanns i orange, svart, röd, blå, syrén (lila), polarblå, neptungrön och festivalgul.

 

Frihet på två hjul

Cykeln skapade frihet för kvinnor när den blev populär på 1800-talet. I en tid då korsetter och tunga kjolar hindrade rörelse fick kvinnor möjlighet att röra sig fritt. För att kunna cykla började de bära ”bloomers” – vida byxor som också orsakade starka reaktioner. Att kvinnor cyklade sågs som ett hot mot etablerade normer, och cyklande kvinnor utsattes för trakasserier.

Här i Uppsala skapade Annie Maggie Ohlsson rubriker 1892 när hon tävlade i herrkläder på en herrcykel. Sveriges första kvinnliga mästare på cykel blev Ulla Nilsson från Upsala CK år 1971.

Den amerikanska kvinnorättskämpen Susan B. Anthony beskrev cykeln som ett verktyg för kvinnors frigörelse så här:

”Jag gläds varje gång jag ser en kvinna cykla – det ger henne en känsla av oberoende och självtillit.”

Fyris damcykel med kjolskydd, tillverkad av AB Fyris Velociped­fabrik/K.E. Hallins Mekaniska Verkstad 1905–1907. Velocipedfabriken Fyris låg på Svartbäcksgatan mittemot Linnéträdgården.

De flesta cyklarna var utrustade med en verktygsväska i läder. Titta på sadeln – ser du hur den påminner om dagens ergonomiska cykelsadlar? Pakethållare och kedjeskydd var extra tillbehör på den tiden.

 

Cykelsportens vagga

Cykelsporten har en djupt rotad tradition i Uppsala. Här finns Sveriges älds­ta cykelklubb, Upsala Cykelklubb (UCK), och Skandis­loppet – världens äldsta cykeltävling som arrangerats i obruten följd sedan 1909.

På 1940-talet var staden bland annat hem åt Nymans cykelfabrik som var störst i Nordeuropa och bakom innovativa cykellösningar som navdynamon.

Cykelsportens traditioner fortsätter att leva i varje pedaltramp och Uppsala­  står starkt som en plats där cykelsporten fortfarande blomstrar. Cykling är en självklar del av Uppsalas vardagsliv.

Crescent Pepita Racer 205, tillverkad av Nymans verkstäder 1959.

Det här var Nymans flaggskeppsracer med tio växlar och en för tiden typisk Simplex ”självmordsväxel” på sadelröret. Pepitamönstret lanserades 1959 inspirerat av den internationella målflaggan.

Ove Adamson, Upsala CK, var fyrfaldig svensk mästare på 18 mil 1959–1962 på just en sådan här Crescent. Även cykellegenderna Erik och Sture Fåglum, Vårgårda CK, körde samma modell.

 

Stans smidigaste fordon

Cykeln har länge varit ett viktigt transportmedel i Uppsala. Såväl 1800-talets eleganta velociopedryttare och budcyklarna under krigsåren som da­gens studenter och pendlare drar nytta av cykelns smidighet.

Uppsala har utsetts till Sveriges bästa cykelstad flera gånger tack vare en genomtänkt infrastruktur och fokus på hållbart resande. Dagens omfattande nät av cykelbanor i Uppsala med omnejd gör det enkelt och snabbt att ta sig runt på två hjul. I nya områden som Rosendal byggs hållbara och cykelvänliga lösningar från början som gör det ännu lättare att välja cykeln som transportmedel. 

Någon har sagt att man når allt i Uppsala på 15 minuter med cykel från Resecentrum. Kanske inte helt sant, men inte långt ifrån.

Fram Moulton, tillverkad av Cykelfabriken Fram, 1966.

Även om cykeln som konstruktion har varit sig lik under mer än ett sekel saknas det inte experiment och uppfinningar. På 1950-talet testade den engelska fjädringsexperten Moulton sätt att vika ihop en cykel så att man enkelt skulle kunna stoppa in den i bilen. Låghjulingen Moulton Stan­dard producerades i Uppsala på licens av Fram-King-bolagen. Cykeln hade tele­skopfjädring och trumbroms fram och gummiupphängd axel bak. Än idag syns många cyklister med vikbara cyklar på tåget. Eller i bakluckan.

 

Studentens bästa vän 

Utan cykel bromsar livet in. Att cykla mellan föreläsningar, nationer och tentasalar har länge varit en självklar del av studentlivet i Uppsala. Redan i början av 1900-talet var cykeln studentens bästa vän – snabb, fri och billig.

I Uppsala är två hjul inte bara transport – det är en livsstil. Cykeln har burit allt från ölbackar till tentakaffe, och rykten säger att vissa först lär sig cykla efter att de börjat plugga här.

Flera studentnationer har egna cykelklubbar som ordnar olika evenemang och aktiviteter som cykelturer och tävlingar för sina medlemmar.

Nobelpristagaren Svante Pääbo trampade dagligen mellan campus ­under sina studieår på 70- och 80-talet. Idag kan du följa hans hjulspår längs Pääboslingan.

Crescent Speedo Cross 272, tillverkad av Nymans verkstäder 1959.

Alla grabbars drömcykel. Nästan en motorcykel! Framgaffel av motor­cykelmodell, verktygslåda i form av en bensintank, generatorbelysning med inbyggd väg – och hastighetsmätare och elektriskt signalhorn. Om du fäste spelkort på bakhjulet med en klädnypa och kopplade ett snöre till, kunde du få cykeln att låta som en moped.

 

Låt barnen styra

Barn har i hela cykelns långa historia velat cykla. På en egen, lånad eller ärvd ­cykel. På 1970-talet cyklade eller gick nio av tio barn till skolan. Idag har den siffran minskat kraftigt: ungefär hälften av Uppsalas barn cyklar eller går till skolan.

Men vi vet att barn som rör på sig mår bättre, lär sig mer och har roligt på vägen. Därför skapar kommunen tryggare cykelvägar, sänker hastigheten vid skolor och peppar föräldrar att låta barnen ta styret. Dessutom erbjuds trafiklek i Kastellparken, där förskoleklasser till årskurs 3 kan lära sig trafikregler på ett lekfullt sätt.

Crescent Bambino, tillverkad av Nymans verkstäder, 1950-tal.

Höghjulingen var en tidig inspiration till trehjuliga cyklar för barn. Även de var framhjulsdrivna och hade ett stort hjul fram och två små bak. 1892 ­beställde kung Oscar II en till kungabarnen. Den första Bambino­cykeln hade limpsadel, skottkärrehjul och hand­broms som trycker ner på däcket. Plåtdetaljerna på cykeln återvanns från annan produktion hos Nymans.

Fram-King barncykel, tillverkad av Cykelfabriken Fram på 1960-talet.

Rött handtag för vänster, grönt för höger, precis som på en stilig racerbåt.

 

Cykelsport i Uppsala – utställning på Studenternas fotbollsarena, VIP:en

Världens äldsta cykellopp

Skandisloppet, numera Scandinavian Race, startade 1909 och är världens äldsta cykeltävling som arrangerats i obruten följd. Loppet grundades av Upsala Cykelklubb (UCK), Sveriges äldsta cykelklubb. Det första loppet lockade 17 manliga cyklister som startade vid Uppsala slott. Den 19 mil långa banan sträckte sig till Örsundsbro, Enköping, Stockholm och tillbaka till Uppsala.

Efter första världskriget rådde det brist på cykeldäck och priset på cyklar ökade markant vilket ledde till mindre startfält än tidigare år. Slutstriden i Skandisloppet 1919 blev inte desto mindre rafflande då den ledande cyklisten Sigge Lundberg tvingades stanna för broöppning vid Flottsund och fick färdas i roddbåt över Fyrisån.

Sedan 1972 får kvinnor delta och loppet lockar årligen flera hundra del­­ta­gare från hela världen. I dag är det en av Sveriges främsta cykeltävlingar, med olika tävlingskategorier för herrar, damer och ungdomar.

Crescent racercykel, tillverkad av Nymans verkstäder 1938.

Träfälgar är lätta och var vanliga på tävlingscyklar fram till 1940-talet. För att växla fick man ta loss bakhjulet och vända det. Crescents klassiska orange lack lanserades på 1920-talet. Martin Lundin, CK Uni, svensk mästare­ 1937, cyklade både Hermes och Crescent under sin karriär från 1920-talet till 1948 och vann även Skandisloppet två gånger.

 

Legendariska cykelklubbar

Cykelsporten handlar om att uppleva – naturen, vinden mot ansiktet och svindlande fart på två hjul. Råstyrka, extrem uthållighet och taktisk finess möts i de främsta tävlingscyklisterna. I Uppsala finns flera aktiva cykelklubbar som skapar möjligheter för både nybörjare och proffs.

IF Thor som grundades 1897 hade en framstående cykelsektion på den tiden liksom SK Fyrishof. Upsala Cykelklubb (UCK), grundad 1906, är Sveriges äldsta fortfarande aktiva cykelklubb. UCK har en lång tradition av att fostra proffscyklister. Genom åren har till exempel legendarerna Magnus Bäckstedt och Halle Janemar tävlat under UCK:s flagg.

I dag erbjuder UCK och Sveriges näst äldsta klubb, CK Uni, tillsammans med ett 30-tal andra uppländska klubbar, möjligheter för både motionärer och elitcyklister att träna och tävla.

Fram racercykel, tillverkad av AB Josef Erikssons Velocipedfabrik 1925.

Frams racercyklar var kanske de främsta tävlingscyklarna som tillverkades i Sverige på 1920-talet. Åtminstone om man ser resultatlistorna. Spana träfälgarna! Fram kördes bland annat av Ragnar Malm, IF Thor, 1910–20-talets mest meriterade svenska cyklist. Han vann bland annat lagmedaljer i OS 1912,1920 och 1924. Även Gunnar Sköld, då Västerås CK sedan Upsala CK, som var vår förste individuelle världsmästare 1921, körde på Fram.

 

Sex dagar i sadeln

Sexdagarsloppet var en legendarisk cykeltävling för professionella cyklister och amatörer 1924–1975. Ett tufft landsvägslopp på sex etapper som arrangerades under många år av Dagens Nyheter på olika platser, bland annat i Uppsala, med Studenternas som start- eller målplats. Erik ”Orsa” Bohlin från Upsala Cykelklubb vann första tävlingen på en Hermescykel.

1927 deltog franska cyklister med cyklar utrustade med växel och slet sönder hela startfältet. Sexdagarsloppet gav en boost till cykelsporten och ledde till en snabb ökning av både klubbar och tävlingscyklister i Sverige. Förutom huvudloppet tillkom även ungdomsklasser som på 1950-talet lockade 4 000 deltagare och ökade intresset för sporten.

När Posten blev huvudsponsor 1982 bytte tävlingen namn till Postgirot Open. Den sträckte sig över sex till åtta dagar och lockade både svenska och internationella stjärnor som Lance Armstrong, Bernard Hinault och Jopp Zoetemelk. Tävlingen arrangerades för sista gången 2002.

Hermes helracer, tillverkad av Nymans verkstäder 1947.

Racer med treväxlad kedjeväxel, lättviktsram av krommolybdenstål och tidstypiskt flaskställ med två aluminiumflaskor. Oljebehållaren på sadel­röret gjorde att cyklisten enkelt kunde smörja kedjan utan att stanna ­under tävlingen! Bland de som tävlade på Hermes märks Uppsalaprofilen Halle Janemar som var svensk mästare och tog brons i velodrom-VM 1946. 

 

Kvinnornas väg till sporten

Cykeln spelade en viktig roll i kvinnans frigörelse under slutet av 1800-­talet och början av 1900-talet. Kvinnor deltog i cykeltävlingar men successivt höjdes manliga röster – sporten ansågs för fysiskt ansträngande och olämplig för kvinnor. Den påstods till och med kunna ha negativa effekter på kvinnors hälsa och fertilitet.

Den första kända cykeltävlingen för kvinnor i Uppsala ägde rum 1892. Annie Maggie Ohlsson, ”Sveriges första velocipedkappryttarinna”, väckte stor uppmärksamhet när hon tävlade på en herrcykel och bar herrkläder som knäbyxor, skärmmössa och skjorta.

Under början av 1900-talet började kvinnor i Sverige tävla i cykellopp på allvar. Med tiden ökade även förståelsen för att kvinnor skulle kunna delta i olika lopp. Men det var först på 1970-talet som kvinnor fick delta och tävla på samma villkor som män. Det första svenska mästerskapet för kvinnor arrangerades 1971 och Ulla Nilsson från Upsala Cykelklubb blev den första svenska mästarinnan.

Nordstjernan, tillverkad av Nymans verkstäder 1942–43.

Geometrin för racercyklar var inte så annorlunda än den är idag. Största skillnaden var framgaffelns flackare lutning. Den gav längre axelavstånd och mjukare gång på dåliga grusvägar.

 

Cyklist och mekaniker

I dag har de flesta cykellag egna mekaniker under tävlingar. Fram till 1940-talet var det däremot upp till cyklisterna själva att hantera eventuella tekniska problem längs vägen. Det var vanligt att tävlande på elitnivå bar med sig ett eller två reservdäck, ofta slängt över axeln, för att snabbt kunna genomföra ett däckbyte vid punktering.

Som tävlande i ett tempolopp förväntades du även stanna och hjälpa ­andra tävlande att laga till exempel en punktering. Det gick snabbare och det var lättare att tackla vinddraget tillsammans.

Vid slutet av 1930-talet började treväxlade bakhjulskassetter bli allt vanligare, vilket innebar en stor teknisk förbättring. Tidigare behövde cyklisterna stanna, hoppa av och vända på bakhjulet för att byta utväxling – en särskild utmaning vid branta uppförsbackar.

Hermes Blue Speedo 145, tillverkad av Nymans verkstäder 1950.

Inte alla skulle kalla denna cykel med stänkskärmar för en tävlingsmaskin. Men för den unga generationen på 1950-talet var denna treväxlade pjäs hett åtrådd att tävla med på speciella cykelspeedwaytävlingar. Cykeln lanserades i Nymans katalog 1950 där den beskrivs som ”fullständigt suverän” och ”helt i ungdomens stil”.

 

Cykelmetropolen Uppsala

Uppsalas cykelhistoria började på 1870-talet då Anders Fredrik Nyman öppnade en finmekanisk verkstad på Dragarbrunnsgatan 25. Då var fokus kirurgiska instrument. 1888 tillverkade fabriken sin första cykel. 1889 tog sönerna Adolf Fredrik och Janne Nyman över verksamheten och utveck­lade den till A. F. & J. Nymans instrumentmakeri och velocipedfabrik.

På 1940-talet var Nymans Nordeuropas största cykelfabrik och Uppsalas största företag med cirka 1 600 anställda. Fabriken producerade välkända märken som Hermes, Crescent och Nordstjernan och bidrog med flera tekniska innovationer inom cykelindustrin.

Här fanns bland annat även B. Bernh. Öberg & Co på Svartbäcksgatan 14 som tillverkade cykelmärket Fram sedan 1897. Företaget köptes av Josef Eriksson och flyttade till S:t Persgatan. Framcyklarna utmärkte sig genom hög kvalitet och ansågs vara bland de främsta tävlingscyklarna under 1920-talet. Bland annat tack vare ett nav- och gaffellås som gjorde det lättare och snabbare att lossa hjulet vid växling och punktering.­

Crescent racercykel för barn, troligen tillverkad i Italien, 1970-talet.

Det är klart att ungen ska ha en världsmästarcykel! Denna miniracer var egentligen en skyltprodukt för Crescenthandlare. Den lär ha fått många tioåringar att drömma att de var en av de berömda Fåglumbröderna, på väg mot målspurten vid skolans cykelparkering.